» » Upplevelser under krigsåren 1914-1918

Upplevelser under krigsåren 1914-1918

Upplevelser under krigsåren 1914-1918
Category:
Title: Upplevelser under krigsåren 1914-1918
Release Date: 2018-11-24
Type book: Text
Copyright Status: Public domain in the USA.
Date added: 27 March 2019
Count views: 224
Read book
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 12

The Project Gutenberg EBook of Upplevelser under krigsåren 1914-1918, byWilhelm Thesleff

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States andmost other parts of the world at no cost and with almost no restrictionswhatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the termsof the Project Gutenberg License included with this eBook or online atwww.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'llhave to check the laws of the country where you are located before usingthis ebook.

Title: Upplevelser under krigsåren 1914-1918

Author: Wilhelm Thesleff

Release Date: November 24, 2018 [EBook #58339]

Language: Swedish

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK UPPLEVELSER UNDER KRIGSÅREN ***

Produced by Tapio Riikonen

UPPLEVELSER UNDER KRIGSÅREN 1914-1918

Av

Wilhelm Thesleff

Helsingfors,Holger Schildts Förlagsaktiebolag,1919.

I.

Det stora världskrigets utbrott träffade mig på min villa någrakilometer från Viborg, varest jag, just hemkommen från en badsejour iSverige, beredde mig för en angenäm "Nachkur". Tidigt på morgonen den 1augusti 1914 överlämnades till mig av en poliskonstapelmobiliseringsordern, enligt vilken jag, såsom ur tjänsten nyligenavgången rysk militär, inom loppet av 3 dagar ägde infinna mig hosdistriktschefen i Tsarskoje Selo. Denne åter tillkom att placera migvid den s.k. 6. landsstormsbrigaden, vilken skulle formeras vid hansstab. Då timmarna voro räknade, gällde det att snabbt styra om sinaangelägenheter och sin ekipering. Redan samma dag flyttade jag in tillstaden, vindarna genomsöktes, gamla, som jag hoppats, för alltidbortlagda uniformskläder och persedlar togos fram, affärerna påkontoret avslutades eller skrinlades, gamla prokuristen Porkka erhöllså gott sig göra lät besked om alla de hundratals frågor, hanupptecknat sig till minnes, order gavs för framtiden såväl för firmansräkning som även för min egen del, i händelse jag ej mera skulleåtervända. På tredje dagen var jag då äntligen färdig att enligt ordernavresa.

I vår goda gamla stad, vilken ju mänskligt sett sist borde nås avkrigets hemsökelser, rådde emellertid under dessa dagar en obeskrivligoch ofattlig panik — bankerna stormades, människorna avyttrade allt,som blott kunde säljas, och sökte sig ut till landet, andra lämnade allsin egendom för vind och våg i sin otålighet att finna ett skydd ute iskogarna. Till denna panik bidrog i mycket hög grad den omständigheten,att militärbefälet i Viborg fullkomligt tappat huvudet. Den enameningslösa befallningen avlöste den andra. Befolkningen i förstädernaskulle bl.a. genast göra sig beredd att 6 timmar efter erhållenbefallning evakuera sina boningsplatser, ty alla förstäder komme attbrännas. Vidare konfiskerades alla roddbåtar (sic!) längs stränderna avSaima kanal ända upp till Rättijärvi, för att följande dag återställas— för att icke tala om andra åtgärder i samma stil. Under sådanaförhållanden fick man lov att utan att akta på sina egna bekymmer efterbästa förmåga lugna sina närmaste. Såsom exempel på huru storförvirringen var erinrar jag mig följande episod: en fullt sansad ochlogiskt tänkande person, som under dessa dagar vände sig till mig meden anhållan om råd, svarade mig med ett utrop av förtvivlan: "Ja, detär lätt för dig att råda till lugn och att helt stilla se tiden an, dusom reser bort, men vi stackare, som måste stanna kvar…!"

Allt har emellertid sin ända och så hade även dessa nervslitande dagarmed åtföljande bittra avskedsstunder. Det gällde nu att tappertskiljas, kanske för alltid, från det käraste man ägde, ett avsked, somvar så mycket svårare, som man ju icke kunde muntra upp sig eller desina med något slags entusiasm eller fosterländsk hänförelse — snararetvärtom.

Vid utsatt tid infann jag mig hos kretsmilitärchefen i Tsarskoje Selo— en gammal, knarrig, pensionsberättigad överste från Alexander III:sdagar, vilken naturligtvis aldrig ens hade kunnat tänka sig möjlighetenav mobilisation med det åtföljande kolossala organisationsarbetet. Hela"butiken" sköttes av äldsta skrivaren, en durkdriven tjinovnik, varshuvudintresse låg i att sko sig så mycket som möjligt. Ordningen varnaturligtvis därefter. Av min brigad syntes till en början ejett spår, och först så småningom arriverade en del officerare ochmanskap. Formeringen stötte på kolossala svårigheter, ingentingfanns och all erfarenhet saknades. Jag förordnades till truppensekonomieföreståndare, och min uppgift blev under de rådandeförhållandena varken lätt eller angenäm. Till min stora tur räcktedetta arbete dock icke alltför länge, ty knappt hade vi fåtttruppen något så när i mönstringsskick, då jag erhöll befallningatt tillträda befattningen som stabschef för den s.k. 59.lantvärnskavalleri-brigaden, vilken skulle formeras. Som f.d.kavallerist och generalstabsofficer tilltalades jag naturligtvis meraav detta uppdrag än av att gräla med judar och apokryfiska leverantörerom anskaffningen av allt det möjliga och omöjliga en nybildad trupperfordrar. Formeringen av brigaden — 10 skvadroner — gick rasktundan. Såsom adjutant hade jag under den första tiden vår landsman,ryttmästaren Henrik Calonius samt till officerare nästan uteslutandef.d. gardeskavalleriofficerare. Till mitt stora beklagande måste jagemellertid snart skiljas från Calonius, som på grund av en ansökan,vilken han vid krigets utbrott inlämnat, erhöll transport till sittgamla regemente — L.G. Grenadierregemente till häst. Några veckorefter sin ankomst till regementet fann han sin död på Polens slagfält.Organisationen av kavalleribrigaden gick raskt undan, och redan enmånad senare hade vi stor mönstring jämte "kejsarparad". Det var sistagången jag såg tsaren med hela sin lysande svit. Jag minnes ännu medvilken hänförelse och entusiasm manskapet och officerarne hälsade honomoch hurusom, med undantag av — tror jag — blott mig själv,övertygelsen om en icke alltför avlägsen seger med åtföljande inmarschi Berlin hos såväl höga som låga var orubblig. Nu ligger tsaren skändadoch skjuten, den lysande sviten är dödad eller försmäktar i fängelsernaoch kommendören samt största delen av våra brigadofficerare blevo tagnatill fånga utan ett gevärsskott av en handfull österbottningar vidfrihetskrigets utbrott i Finland.

Sic transit gloria mundi!

Hela vintern 1914-1915 samt följande sommar förflöt under ivrigtexercerande samt vakttjänstgöring såväl i Tsarskoje Selo som ute pålägermötet i Krasnoje. På sensommarn 1915 omformerades brigaden tilltvenne, av vilka den ena flyttades över till Finland och den andraskulle övertaga kustbevakningen i Estland och Livland. Vår gamla stabkom till Finland och installerades till en början i Helsingfors, menflyttades något senare till Tammerfors, varest även staben för den iFinland förlagda 42. armékåren befann sig. Min vistelse i hemlandetblev emellertid ej alltför lång. Den hårda regim, som ryssarna efterkrigsutbrottet på nytt införde härstädes, förde med sig politiskförföljelse, angivelser m.m., allt i den kända bobrikoffska stilen. Attmin person på grund av mina tidigare politiska kontroverser medBobrikoff, Seyn et consortes ej länge skulle förskonas var ju klart,och redan i oktober kommenderades till Tammerfors från Petersburg engeneral Hahnenfeld enkom för att närmare undersöka sanningsenlighetenav de såväl gamla som nya gendarmrapporter beträffande mig, vilkainsänts till vederbörande. Resultatet av undersökningen, vilken på äktaryskt maner helt och hållet fördes bakom min rygg, gav intet positivtresultat, men då jag ju i alla fall syntes farlig, beslöts det att jagunder en eller annan förevändning skulle transporteras till fronten.Snart erhöll jag även en förfrågan, om jag ville inträda i aktiv tjänstmed överföring till generalstaben, och då jag till chefskapets storaförvåning betackade mig för den stora äran, mötte jag helt enkelt enbefallning att anmäla mig till tjänstgöring i 43. armékårens stab, somför tillfället låg i Dorpat. Detta mitt avslag beträffande återinträdeti aktiv tjänst gjorde jag under förevändningen att, då man ej fann migtillräckligt pålitlig för att kunna användas vid trupper, förlagda iFinland, jag väl själv måste anse mig olämplig för en så ansvarsfullpost som en generalstabsofficers. Detta avslag hade jag sedermera atttacka för mitt liv. Mitt avslag med åtföljande skrivelse förskaffademig nämligen chefskapets i P:burg höga missnöje, vilket hade tillföljd, att, då under åren 1916-1917 trenne olika gånger anhållangjordes från den i Finland förlagda 42. armékårens stab att få mighittransporterad, denna anhållan ständigt stötte på motstånd ihuvudstaben i Peterburg. Som känt mördades i Viborg vid revolutionensutbrott på det mest grymma sätt samtliga till 42. armékårens stabhörande högre officerare. Säg sedan, att ej en högre försyn ledermänniskans öden!

II.

Dorpat hör icke blott till Estlands utan även till Rysslands mestförtjusande småstäder. Full av gamla minnesmärken, verkar denna stadmed sina trånga gränder och slingrande gator historisk vid varje stegoch har ett drag av gammal kultur över sig. Men så hörde ju Dorpat ännuså sent som under Alexander III:s regering till Rysslands förnämstakulturcentra, och ur dess universitet, som tidigare burit en rent tyskprägel genom sina studentkorporationer, kneipaftnar m.m., hava ju enhel del av icke blott Rysslands utan även Tysklands vetenskapligastormän utgått. Under den förryskningspolitik, som så hänsynslösttillämpades under Nikolai II:s tid, förlorade orten sin betydelse såsomkulturcentrum. De sista resterna av den forna universitetsglansen ochdet fria, glada studentlivet, som givit hela staden sin prägel,bortsopades vid krigets utbrott, men minnesmärken av den svunna tidenmöter en fortfarande vid varje steg.

Efter de relativt fredliga förhållanden, jag dittills varit med om iFinland, verkade Dorpat vid min ankomst dit i oktober 1915 redan branog krigiskt. Staden full av militär, ljusförbud om kvällarna ochnatten, överallt en mängd tyska och österrikiska fångar, vilka användestill utförande av befästningsarbeten i stadens närhet, förföljelse motallt, som någonsin varit eller det allra minsta påminde om tyskt, samtslutligen matbristen, som nu för första gången mötte en.

Kommendören för 43. armékåren, general Novikoff, en rysk nationalist avrenaste vatten, som dessutom råkat helt i händerna på sin kårkommendant— en mycket obskyr personlighet — utövade genom denne till stadensförskräckelse ett satrapvälde utan like. Personer, hörande till stadensmest ansedda borgare, häktades och trakasserades utan någon som helstanledning och blevo till och med förvisade till Sibirien. Bland andrablev en mycket känd borgare förvisad till det nyss nämnda landets ödetrakter av den enkla anledningen, att han vid något slags köbildninghade vågat uttala sitt lilla missnöje över, att en påträngande, otåligdam ej kunde hålla sig till ordningen. Han kunde ju ej ana att damen ifråga för tillfället råkade vara kommendantens älskarinna!

Med de i staden internerade krigsfångarna var det allt annat än välbeställt. Allehanda smittosamma sjukdomar — i synnerhet en elakartadtyfus — härjade våldsamt ibland dem. Till råga på det obeskrivligaeländet blevo en natt c:a 300 krigsfångar innebrända i en av de för demenkom uppförda barackerna — baracken var av bräder, full med halm samtförsedd med blott en enda liten utgång. Detta blev äntligenmyndigheterna för starkt och en stor undersökning igångsattes, menenligt ryskt maner slutade den naturligtvis blott med en liten,relativt oskyldig tjinovniks avsättning eller transport.

I Dorpat hade jag den stora turen att bli inkvarterad i en av stadensbättre tyska familjer, varest frun i huset till min stora förvåningvisade sig vara norska. Hennes förtjusning över att långt borta frånsitt hemland, som hon på flere år ej kunnat besöka, helt plötsligt blii tillfälle att tala sitt modersmål var naturligtvis ej så liten. Tackvare mitt värdfolk kom jag mycket snabbt in i stadens tyskahögborgerliga och adliga kretsar, och det var helt intressant att följamed den politiska utveckling, dessa kretsar så gott som inför mina ögongenomgingo. Från att ha varit icke blott fullt lojala utan till och medtsarens trognaste undersåtar, vilka med hänförelse dragit ut i kriget,förvandlades de småningom av den behandling, de fingo utstå, till rentriksfientliga element, som med otålighet väntade på den stund, dåtyskarna skulle komma för att befria dem från oket.

Mellan ryssarna samt esterna och letterna pågick i stället en alltstarkare courtoisie med åtföljande lösa och tvetydiga löften omautonomi, jord m.m. Under denna tid formerades de s.k. lettiskaregementena — 8 till antalet —, vilka sedermera underbolschevikväldet skulle spela en så stor roll.

Länge skulle min vistelse i Dorpat emellertid ej räcka. Den sistaoktober erhöllo vi helt oväntat befallning att följande dag bryta uppför att echélons-vis med tåg transporteras till Riga-fronten. Vårarmékår skulle ingå i 12. armén, som under general Gorbatoffskijs befälopererade på sagda front. Den 2 november bar det redan i väg förstaben, som till järnvägsstationen följdes av stadens estniska ochlettiska borgare, musik, hurrarop och ovationer. Ett dygn senareanlände vi till vår destinationsort, stationen Rodenpois samt"Waldenrode", varest våra trupper till en början skulle stå iarméreserven på Duna-flodens högra strand, skyddande det, såsom detsedermera visade sig, så farliga frontavsnittet Yxküll-Dalen.

"Waldenrode", ett mycket elegant och modernt inrett jaktslott, uppförtav sten i tre våningar med vinterträdgård m.m., befann sig i ettbedrövligt tillstånd, då vi sent på natten anlände till platsen.Ägaren, en baron Wolff hade flytt och höll sig undan någonstädes iFinland, förvaltaren — en tysk — var förvisad till Sibirien, stall,ladugård samt de flesta boningsrummen hade utplundrats, och det helavar fullt av lettiska flyktingar och kosacker, vilka senare utan vidaretagit stället i besittning och därstädes till och med placerat sinakvinnor

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ... 12
Comments (0)
Free online library ideabooks.net